Alla föräldrar har en gemensam mardröm. Något vi inte pratar om och helst inte vill tänka på. Men vad gör du när mardrömmen bllir verklighet? Hur orkar du leva? Läka? Går det ens?

När ett barn dör är Elisabets personliga dagboksanteckningar efter sin dotter Johannas bortgång. Vi får följa Elisabets smärtsamma resa från att överleva till att leva. Boken är ett bevis på att det faktiskt går att ta sig från mörker till ljus. En hoppingivande bok som inte lämnar någon oberörd.

AAAAndras ord:A

"Naket och hjärtskärande skildrar Elisabet hur man överlever kanske det svåraste en människa kan vara med om-förlusten av sitt eget barn. På ett inlevelsefullt sätt dras läsaren med i sorgens tvära kast, mot en ny tillvaro där lyckan går jämte sorgen, där saknaden är lättare att bära och där viljan till nytt liv återfinns. Skildringen av sorgearbetet är så äkta och ingående att boken är värdefull för både dig som själv är i sorg, och för dig som möter personer i sorg."

        Maria Nordström Lindhe, leg psykolog

"Du bidrar till att jag reflekterar mer över livsfrågor."

                                  Anna, en läsare

"En väldigt berörande bok som beskriver sorgens avgrundsdjup så väl. Att få följa med på sorgeprocessresan i dagboksform gör att den är annorlunda än många andra."

                        Annika, Randiga Huset

"Jag kände igen mig i det du skriver fast jag inte mist något barn, utan hur jag känt mig i min egen oro."

                                      Lena, en läsare

"Sluta aldrig att skriva... har läst ut din bok och blir så berörd. Du kan verkligen förmedla känslor och säkert hjälpa många med din kunskap och erfarenhet, du behövs."

                                      Sonia, en läsare

"Ett så otroligt varierat språk gör berättandet så rikt. Det blir gråt, funderande och samtidigt tillförsiktig att-våga-leva-glädje vid läsningen. Kämpandet för att omorientera i livet är fantastiska beskrivningar och resonerande som ger kraft."

                         Katarina, specialpedagog

"Har läst med gripenhet och närmast andakt. Det är ju en så fin kärleksbok. Du har gjort ett mästerverk. För oss som inte drabbats vidgar det erfarenheterna."

                                       Anders, en läsare

"Elisabet skriver om förlusten av sin dotter på ett varmt och innerligt sätt. För den som själv förlorat någon finns många tankar och känslor att känna igen sig i. Hon ger också läsaren hopp om att det går att hitta ljusa stunder i det liv som inte blev som man tänkt sig."

                                     Kjell Westerlund, 

Ordförande i Föreningen Vi Som Förlorat Barn

Johannas minnessten

gjordes av:

       https://brogranit.se/