Om mig
När jag, för snart trettio år sedan, blev färdig lärare hade jag innan dess arbetat både inom djurvård/lantbruk, hemsjukvård och äldrevård som sjukvårdsbiträde och på sjukhus som undersköterska. Fortsatte utbilda mig till sjuksköterska, men av olika anledningar avslutade jag den banan.
Jag har därefter arbetat med barn och unga på alla stadier inom olika typer av skolverksamheter, allt från förskoleklass/barnskola via mellanstadium och högstadium till specialstödverksamheter för unga människor med både psykosociala bekymmer/svårigheter och/eller NPF-diagnoser. Sedan drygt tio år även som handledare, samtalsstödjare och specialpedagog inom elevhälsa.
Under många år har mänskligt växande och organisationsutveckling generellt, och skolutveckling specifikt, intresserat och drivit på min vilja att göra skillnad. Därutöver har diverse kurser och utbildningar i pedagogik, socialt arbete och konflikthantering förstärkt mitt engagemang.
Jag har tjänstgjort som nyhetsuppläsare, varit föräldrarådsordförande under mina barns skolår, aktiv i dialogforum för kommunal skolutveckling och olika nätverk med polis och socialtjänst.
Har under åren även ägnat mig åt friluftsliv, sång och musik, trädgårdsarbete, drama/rytmik/teater och yoga-mindfulness. En skilsmässa och strokeutredning finns också i bagaget.
När jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom hösten 2013 hann jag inte vara hemma mer än en månad innan min då 18-åriga dotter Johanna blev hastigt sjuk och dog inom tre veckor av oupptäckt lunginflammation.
Tiden och livet stannade…
Nu är jag igång igen, märkligt nog med en ännu starkare drivkraft. Att göra skillnad på riktigt, för att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt, går att förverkliga!
Jag skrev en bok; När ett barn dör-från att överleva till att leva för att kunna andas och orka fortsätta leva.
Idag handleder jag arbetslag i och kring kommunikation, konflikthantering, bemötande, relationell pedagogik, grupputveckling, neuropsykiatriska funktionsvariationer(NPF) och psykosociala svårigheter.
Föreläser också på teman om sorg, trauma, mänskligt växande och utveckling med fokus på bemötande, lyhördhet, tillit, autenticitet, nyfikenhet och mod.
Att stötta blivande föräldrar som diplomerad doula finns också i mitt CV.
"Att våga vara svag har gjort mig stark. Att tillåta mig att
känna känslorna, utan att alltid agera på dem, har ökat min
lyhördhet både för mig själv och för andra."
Utdrag ur boken: När ett barn dör
Några av mina inspiratörer:
Aaron Antonovsky (KASAM), Brené Brown,
Anne-Marie Körling, Dylan Wiliam, Jesper Juul, Jonas Aspelin, Ross Greene, Anders Jensen, Patricia Tudor Sandahl, Jonas Mosskin, Jonna Bornemark,
Sir Ken Robinson, Ann-Louise Ljungblad
"Elisabet har under de år vi arbetat ihop inspirerat mig med sin klokhet, sitt mod och sitt helhjärtade engagemang för vår framtid-barnen! Med sin positiva inställning, sitt lyhörda samtidigt okomplicerade sätt har hon vunnit mångas förtroende.
Jag önskar att jag alltid hade en Elisabet Tyrenius vid min sida, som kunde viska i mitt öra hur jag ska agera i utmanande situationer. När hårda ord, frustration och bitterhet visar sig, står Elisabet redo att möta vad som än kommer fram och hon vänder motgångar till framgångar och gnäll till konstruktiva planer för förbättring. Att handskas med vår största resurs, människor kan göras med hårda nypor, med flathet eller med elegans, vilket kännetecknar Elisabets arbete."
en rektor
"Redan första dagen som Elisabet började på mitt jobb, berättade hon; Hej, jag heter Elisabet och jag har en dotter som är död. Elisabet är en sådan person som går rakt in i hjärtat, direkt!"
Lina, psykolog
"Den fröken som pratar med barn"
elev åk 2
"Jag möttes av lyhördhet och fick möjligheten att själv upptäcka intresset i lärandet. Med det kom också viljan att lära sig mer. Jag gavs ansvar att upptäcka både mitt lärande och mig själv."
f.d elev åk 8
"Det som kännetecknar Elisabet är att hon alltid har barnet i fokus i allt hon gör. Med engagemang och professionalitet planerar och genomför hon saker på såväl individ- som grupp- och organisationsnivå och alltid med ett helhetsperspektiv. I det så leder hennes elevfokus till att hon inte väjer för de hinder som dyker upp utan tar de kontakter och samtal som krävs för att det som bestämts ska kunna genomföras.
Hon har förmågan att se vad som behöver åtgärdas här och nu och samtidigt se vad som behöver göras för att inte samma åtgärder ska behövas i framtiden, dvs åtgärdande, förebyggande och främjande perspektiv. Elisabet har förmågan att hitta balansen mellan stöd och utmaning i relation till såväl elever som kolleger och ledning och bidrar därmed till en hög grad av utveckling i den verksamhet hon befinner sig."
en rektor